Det finns ett antal metoder för att lokalisera en mobiltelefon. Enklast, och den som fungerar på alla generationer av mobilnät, är pejling där man räknar ut positionen genom att mäta den utsända signalen från olika positioner. Fyra olika typer av ryska system för den här metoden har observerats under kriget.

En lite mer krävande lösning är att etablera kontakt med mobilen och få den att skicka över data inklusive SIM-kortsnummer och typ av mobil. Trafiken kan användas för att pejla den.

Den tredje metoden är att be mobilen om ytterligare data, som signalstyrka och GPS-position. Den fungerar med modernare system som LTE och 5G.

Om man vill slippa riskerna med att befinna sig relativt nära den mobil som ska pejlas kan man istället söka data i core-nätet. Tekniken har länge använts av stater för både laglig avlyssning och massövervakning. Den som har tillgång till corenätet kan bland annat hämta uppgifter om vilka mobiler som är kopplade till en viss cell.

Ukraina rapporterade redan 2013 att Ryssland gjort en attack den vägen och 2023 var den ukrainska operatören Kyivstars nät nere flera dagar sedan det hackats. Hur mycket data som läckt innan det släcktes är okänt.

Den tredje typen av metod är att ge sig på den enhet som är uppkopplad till nätet. Då måste angriparen lyckas med att installera exempelvis en app som sedan ”läcker” intressant data.

Det finns rapporter om att Ryssland använt metoden mot en Androidplatta som används av ukrainskt artilleri.

Sedan finns givetvis alla andra sätt som en mobil kan spåras inklusive geolokalisering av bilder som laddas upp i sociala media.

Rapporten analyserar också om attacken i Makiivka kan förklaras med soldaternas användning av mobiltelefoner.

Rapporten finns här (länk).